Italian Rococo Era Painter, 1667-1749 Painter and draughtsman, son of (1) Stefano Magnasco. He did not study with his father, who died when he was a small child. He went to Milan, probably between 1681 and 1682, and entered the workshop of Filippo Abbiati (1640-1715). His Christ Carrying the Cross (Vitali, priv. col., see Franchini Guelfi, 1987, fig. 238) faithfully repeats the subject and composition of Abbiati's painting of the same subject (Pavia, Pin. Malaspina). Alessandro Magnasco's early works were influenced by the harsh and dramatic art of 17th-century Lombardy, with dramatic contrasts of light and dark and livid, earthy tones, far removed from the bright, glowing colours of contemporary Genoese painting. The depiction of extreme emotion in the St Francis in Ecstasy (Genoa, Gal. Pal. Bianco) was inspired by Francesco Cairo's Dream of Elijah (Milan, S Antonio Abate). However, Magnasco was already expressing himself in a very personal manner, with forms fragmented by swift brushstrokes and darting flashes of light. The Quaker Meeting (1695; ex-Vigan? priv. col., see Franchini Guelfi, 1991, no. 18) is one of his first genre scenes. In this early period he specialized as a figurista, creating small human figures to be inserted in the landscapes and architectural settings of other painters. He also began collaborating with the landscape painter Antonio Francesco Peruzzini, with a specialist in perspective effects,   Related Paintings of MAGNASCO, Alessandro :. | Annunciation (detail) sg | Bandits'Stopping-place | Praying Monks | Sacreligious Robbery | THe Gypsies'Wedding Feast (mk05) |
Related Artists:
Portana, Vicente Lopez
Spanish Painter, 1772-1850 was a Spanish painter, considered the best portrait painter of his time. Vicente Lepez y Portaña was born in Valencia on September 19, 1772. His parents were Cristebal Lepez Sanchordi and Manuela Portaña Meer. Vicente Lepez began formally studying painting in Valencia at the age of thirteen, he was a disciple of father Antonio de Villanueva, a Franciscan monk, and he studied at the Academy of San Carlos in his native city. He was seventeen when he won first price in drawing and coloring receiving a scholarship to study in the prestigious Academia Real de Bellas Artes de San Fernando in Madrid. For the following three years in Madrid, he apprenticed with the Valencian painter, Mariano Salvador Maella. Vicente Lepez returned to Valencia in 1794 and subsequently became vice-director of painting at the Academy where he had studied as a boy.
Luis Ricardo Falero
Luis Ricardo Falero (1851 - December 7, 1896) was a Spanish painter. He specialized in female nudes and mythological and fantasy settings. Most of his paintings contained at least one female nude or topless nude. His most common medium was oil on canvas.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.